Takaisin Suomeen!

Borta bra men hemma bäst! Det håller jag med om,

åtminståne för tillfället.
Att komma tillbaka till Finland var i början oerhört jobbigt.
Att börja bo hemma igen var väldigt svårt i början, det tror jag att alla som bor under detta tak kan skriva under på. Men det blir mera harmoniskt här allteftersom tiden går.
Här är en liten resumé på vad som hänt i sommar:

Jag jobbade vid farmen en månad. Både mina biceps och min händiga sida fick visa vad de går för. Sysslorna bestod av allt från att kånka blytunga takplåtar till att flytta rävvalpar till att installera vattenrör eller snickra ihop bryggor till husen. Jag trivdes såå bra med att jobba tillsammans med min bror och min pappa.
Hårt kroppsarbete från morgon till kväll gör susen för humöret!:)

Lilian och hennes kära Oskar förlovade sig! Grattis!!
De kommer att gifta sig den 15 september i Ekenäs, där undertecknad
ska vara brudtärna. Det ser vi fram emot!

Annars har sommaren gått med några få dagar på stranden.
Vädret har ju inte visat sig från sin bästa sida, men några fina dagar har det blivit.

Lilian o Oskars hund Pixie fick följa med en dag och även om hon
inte gillade vattnet något vidare njöt hon.

Luke fick till sin stora glädje också följa med, och han om någon stortrivdes!
Han höll oss andra sysselsatta med att slänga pinnar i vattnet så att
han kunde slänga sig i och hämta.

Håll med om att sommarkvällarna i Finland är vackra!

Första sommardagen... Sista dagen på Fjellheim...

De sista veckorna på Fjellheimbielskole kan sammanfattas
med dessa bilder:

Våran kretsmötehelg förra veckoslutet på Grytøya.
Så otroligt vackert!

På fritiden gick jag och Matilda på långa promenader
och så läste vi "Stå på Matilda Markström". En bok som
vi hittade i hyllan på skolan där vi bodde. En av de bästa böcker jag läst på länge!:)

Jubileumsmöte i Harstad, vi var inte alltför inspirerade,

massa tal och historiska översikter...

Men... Vi hittar en lösning på allt. Lite luffarschack fick tiden att gå fortare!:)

Sista lektionen hade vi med Rolf.. Snyft!

Den varmaste dagen hittills i Tromsö. Kunde det bli en bättre avslutning på detta år?Helt fantastisk dag, här Ingunn Annie.

Sex dagar....

...Sen är det adjöss Fjellheim! Heilt outroulit va tide far fort.. Det kan inte påpekas tillräckligt många gånger.
Sorgligt att ta farväl men OJ va de ska bli kul att komma hem till sommaren....

Gud är stor

Detta har Gud skapat

1 Mos 1:1

"I begynnelsen skapade Gud

himmel och jord."

Gud är så god. Tänk bara på allt Han har gjort för oss. Han sände sin Son till världen för att dö, varför? För att vi skulle kunna få fred med Honom. För att vi skulle kunna få evigt liv. Denna gåva är gratis för oss, men ofattbart dyr för Jesus. Han blev slagen, spottad, hånad och piskad. Spikar slogs genom Hans händer, Han hängdes upp på ett kors. På korset mötte Han Guds vrede - den vrede som vi annars skulle ha måste stå inför en dag. Han dog.

Allt för att Han älskar varje människa så mycket. Han strök vår skuldlista. Istället för att tillbringa evigheten i pina så får varje människa som tar emot denna gåva tillbringa den hos Gud.

Varför säger människor nej till detta? Gud sträcker ut Sin hand mot dem, men de viftar bort den.

"Ty så älskade Gud världen att Han utgav Sin enfödde Son,

för att den som tror på Honom inte skall gå under

men ha evigt liv"

Joh 3:16

Utresehelg i Karasjok

På fredagmorgon åkte fyra fjellheimelever + en förkunnare mot nordligare vidder..

Marlene, Ingunn Annie, Margrete....

Sveinung....

... Och julenissen....

(Visste ni att julgubben in fact heter Terje Østvik och kommer från Tromsø???)

Helgen började verkligen bra. På första mötet kom det tre personer; prästen i byn, en gammal samedam (typ 80 år) som knappt såg eller hörde något, jag tror inte att hon fick alltför mycket med sig av talan.. Och sist men inte minst en man som vi ganska snart insåg att han nog inte hade alla hästar hemma så att säga. Bekräftelsen av det kom när prästen frågade vad som händer den tredje maj, då lyste han upp och svarade glatt, då är det min bursdag!:) (födelsedag). Förutom mötena fick vi se lite annat av Karasjok också bl.a:

Lite souvenirer köpte vi här...

Sveinung hälsar på en same på traditionellt sätt..:)

Solig snödag på fjellheisen

Björn och Margrete i liften på väg upp, humöret är på topp

Fler än en föll ganska rejält på denna gupp...

Bl.a Knut. Han är förresten sjukskriven nu pga

ont i nacke och rygg, har de månne något med varandra att göra

Roomies :)

När o store hövding inte tuggar kokablad så gräver han lite...

...Och lite till....

Kall snö och tågrese-ångest

Vi håller i minnet att det är i slutet av april, alltså, snart maj. Ungefär såhär ser det fortsatt ut i
Tromsø. Jag får det inte helt att gå ihop i och med att solen är uppe ca. 15 h i dygnet....

Det är ändå roligt att vara tillbaka i Tromsø. Förvånad över hur snabbt man är tillbaka i de gamla gängorna.. Det var också härligt att vara hemma över påsken. Jag var i Helsingfors i några dagar först tillsammans med Lillsku o Lottsku o alla andra. Såå kul att träffa alla igen. Vi hade bastukväll, filmkväll, bio, shopping, flyttning med Eva o Toffe och gänget..

Lillo, Lotta, Pernilla och Eva hade en liten massagestudio. Alla i matchande tröjor.:)StackarsPernilla hade precis opererat bort blindtarmen, hon var inte i allra bästa form.

Lillo o Lotta var välkomstkomittèn. Det var så roligt att komma hem till dethär.

Jag åkte till österbotten på söndagen efter att vi kånkat ca 100 bananlådor (lätt överdrift) och diverse från en lägenhet till en annan. Hemma hade vi det trevligt osv. men jag märkte också att jag inte kunde vara där någon längre tid utan att bli lätt uttråkad. Kanske lilla Marlene håller på att flyga ut ur boet...? Det var ändå lite kul att upptäcka att jag längtade tillbaka till Norge och till de sista lektionerna. Jag träffade Johnny och Milena mycket, kul!! Lilian kom hem till helgen och vi var på flera möten tillsammans med henne och mamma.
Måndagen var resedag, eller resedygn rättare sagt. Dagen kom som jag hade haft mardrömmar om flera veckor på förhand. Det tar ca 26 timmar att ta sig till Tromsø från Kronoby. Jag hatar det, det är det värsta jag vet. Först färja i 5 timmar sedan tre timmars övernattning hos Simon i Umeå och sedan klockan 3 på natten är det dags att dra till tåget och då har vi tolv timmar på oss att försöka hitta en sovställning som inte tar död på en, jag har ännu inte lyckats, (dock kan jag lugna alla med att jag fortsatt är vid liv) det slutar oftast med att man apatiskt stirrar ut genom fönstret och önskar att någon kunde göra pinan kort för en. Sedan är det ännu två timmars väntetid i Narvik och fyra timmar med buss till Tromsø. Det är en 26 timmar lång pina! När vi till sist är framme i Tromsø brukar det ta ca 2-3 dagar innan jag återhämtat mig. Jag vet att man kan ana en viss procent av självömkan i dethär, men det är så fruktansvärt plågsamt att jag bara måste få berätta om det och hoppas att någon vänlig själ tycker lite synd om mig.

Nu är jag iaf här och livet flyter som sagt på som vanligt, åtminståne 1,5 månad till. Efter det får vi se vad som händer. Jag hoppas innerligt på att jag i en inte alltför avlägsen framtid får åka tillbaka till Bolivia. Längtar dit enormt mycket! MEN det är Gud som bestämmer, jag vet inte vad Han har planerat, men bara Chefen får leda så vet jag att allt kommer att ordna sig. Det är det som är så skönt. Oavsett hur mycket man har att bekymra sig över så får man ALLTID ha den friden att Gud är Herre över allt, Han är den som stakar ut våra vägar. Han vill alltid det som är det bästa för oss. Och Han har lovat oss att följa varje steg på vägen.

"Jag vet det, Herre, människans väg beror inte på henne själv,

det står inte i vandrarens makt att styra sina steg"

Jer 10:23

Bilder från den sista tiden i Sydamerika

Den söta lilla flickan Fabiola som jag och Matilda passade bilturen till Acacio. Hon är en av Jan Tores och Kirstis fyra adoptivbarn. Ett av de få hemlösa barnen i Bolivia som blivit tilldelat en familj.

Dehär två barnena blev döpta den sista söndagen i Acacio.

Rio de Janeiro by night. Klockan var ungefär 3 på natten och denna bild togs på ett av våra dassbesök på stranden. Nasty, jag vet, men vad skulle vi göra?

Anders is swimming with the fishes. Undras vad Nemo tyckte om denhär inkräktaren?

På en av stränderna runt Ilha Grande. Det ser härligt ut, eller hur?:)

Lopez Mendes, Aaaahh.... Bilden gör inte den stranden rättvisa.











Kristusstatyn i Rio de Janeiro. Tyckte nästan att den i Cochabamba var finare trots att denna är mera känd. Den i Cochabamba var vit och den var också större.

Utsikten från Kristusstatyn Rio de Janeiro.

Denna bild är tagen på flyget från London till Helsingfors. Sista bilden på resan....

Sista rapport från Sydamerika....

Usch, vilken sorglig överskrift... Jag hade inget behov av att åka tillbaka till kalla norden. *snyft*

Kan ta och berätta lite mera om Acacio, jag skrev sorgligt lite om det förra gången. Det tog ca 4,5 timmar att köra dit, en väldigt guppig biltur, förvånad över att ingen av oss fick några whiplash skador. (skrivs det så?) Kanske det berodde på att vår chaufför Kirsti, Jan Tores (missionärens)fru var den duktigaste kvinnliga chaufför jag någonsin haft äran att sitta på med. Hela vägen satt jag och funderade var i all världen hon lärt sig denna ädla konst. Vi var först av 7 bilar och på första stoppen fick vi vänta pinsamt länge på de andra bilarna.
Vi kom fram till Acacio på kvällskvisten, och installerade oss på internatet där vi skulle bo. Det var helt greit, mycket bättre än jag trott. Det enda som störde var kanske lopporna i sängen, den iskalla duschen (ingen överdrift, jag väntade mig nästan att isbitar skulle ramla i huvudet på mig där jag stod och huttrade och halvskrek), bajslukten från toaletten som sakta spred sig i hela huset och det att vi var utan vatten typ varannan dag så att det varken gick att duscha eller spola toaletten. (Okej, det gick inte att spola hur som helst, man måste hälla en hink med brunt vatten över vad man nu hade lämnat efter sig i toaletten).... Så helt greit var det, eller låter det inte så?:) Det kändes åtminståne inte så farligt, vi hade väl blivit så härdade vid det laget... Hur som helst, de bästa mötena i Bolivia fick jag vara med på här. Det var så underbart att se att det faktiskt fanns kristna så här långt bakom takana, evangeliet har nått långt, men långt ifrån tillräckligt. Bara bakom nästa bergstopp hade de aldrig hört Jesu namn bli nämnt.
Söndagsmötet var det bästa, kanske pga att jag fattade lite mera av vad som sades. (spanska var långt ifrån lika omöjligt som Qetchua) Där blev också två barn döpta, det var väldigt speciellt att få vara med om. Vi åkte tillbaka på söndagen till Cochabamba, en dag tidigare än tänkt, pga det eviga regnet som igen riskerade att sätta stopp för vår tillbakaresa.

På tisdagen tog vi adjö av Santiago och Kirsti & barnen och reste till Rio de Janeiro.
Där på flyget hände en lite komisk händelse som jag bara måste berätta. Jag satt tillsammans med Matilda och vi satt och fjantade oss som vanligt och fäste inte så stor uppmärksamhet vid nunnan som satte sig bredvid M... Ända tills middagen kom. Helt plötsligt hör jag ett pysande ljud. Jag svänger på huvudet och vad ser jag? NUNNAN SITTER OCH DRICKER ÖL!!!! Vi fick värsta chocken, här har vi stackars fjellheimelever fått smyga med att få sätta in en liten snus, och så sitter en nunna i full mundering (grå dräkt, huvudbonad och ett enormt kors runt halsen) och stjälper i sig öl!! Nepp, hon smuttade inte bara lite utan vi hann knappt blinka så hade hon hällt i sig den. Hon passade väl på så länge systrarna var på behörigt avstånd... Den händelsen ledde till okontrellbara skrattattacker flera timmar framåt!:)
Nåja, vi var framme i Rio vid ett-tiden, vi tog en buss till hamnen och det var meningen att vi skulle måsta tillbringa natten på Rios stränder, men tack vare den snälla busschauffören fick vi sova i bussen till kl. 6. Halv sex väcktes vi och samtliga var alldeles utmattade. Klockan 7 åkte vi med en båt ut till Ilha Grande. Vi hittade ett billigt hotell och sökte oss efter det tillbaka till båtarna där jag och Matilda fick ett tillbud på att få åka med en båt ut till en ö för 5 reales var. Vi tog chansen och resultatet var en underbar solig dag på stranden. Såå härligt, klarblått vatten och så otroligt vackert! Otroligt härligt att få se havet efter nästan två månader utan att få bada i annat vatten än den i poolen.
På torsdagen åkte vi hela klassen på en båttur. Vi åkte från ö till ö. Vi dök från båten och snorklade och simmade hela dagen. FANTASTISKT! Även om jag tappade nerverna fler än en gång i början när jag inte fick in tekniken och svalde flera liter saltlösning (någon kallar det också havsvatten). Till sist gick det iaf och fiskar som man bara sett i finding Nemo var så nära att man kunde röra vid dem (om man var tillräckligt snabb, vilket ingen av oss var). Underbar dag!
På fredagen åkte vi till världens tredje vackraste strand, Lopez Mendes, det går inte att med ord beskriva hur det såg ut där. Det var som taget ur en resebroschyr; Kritvit strand med sand så fin att det kändes som att gå på bomull, det t.o.m knarrade under fötterna. Vågorna var så stora att det ibland kändes som att bli överkörd av en ångvält när man dök genom. ÅÅH!! Det var så ljuvligt! Den dagen njöt jag verkligen i fulla drag.
På lördagmorgon åkte vi båt tillbaka till Rio. Vi var framme vid 4 tiden och den dagens största höjdpunkt var nog en big mac på McDonalds, det var den bästa big mac jag hittills ätit, efter 2 månader utan smakade det himmelskt. Rio de Janeiro är en av världens farligaste städer och det fick Matilda och Arnfinn erfara, de blev rånade med pistol på självaste copacabana. Så det var nog en liten omskakare för oss alla.
Vi åkte ändå tillbaka till copacabana på söndagen, och det var väldigt fint. Vågorna var större än den lilla ångvältskänslan man fick på Lopez Mendes så jag vågade jag mig inte ut mer än en gång. Det räckte mer än väl, jag hamnade precis under vågen, och den släpade mig längs med havsbottnen en bra bit, äcklig känsla att inte kunna komma upp. När tillbakasuget äntligen släppte och jag kom mig upp med 1 kg sand i bikiniunderdelen och överdelen på ett helt annat ställe än där den borde vara, så var jag tillräckligt förskräckt för att våga utmana vågorna fler gånger. På kvällen fick vi uppleva fotbollskulturen i Brasilien på Rios (kanske Brasiliens) största fotbollsarena, Vasco da gama - Flamengo. Jag inte hur många tusen människor som rymdes in dit, det var en otrolig upplevelse! Folk var som galna! Jag kan ännu höra VAASCOOOOO ringa i mina öron!:) Matchen slutade 2-0 till "vårt" lag dessutom...
Måndag var det sightseeing, lagom intressant... Kristusstatyn, katedral, ångloksmuseum (fråga INTE varför vi var där, mera gäspframkallande ställe finns nog inte) och 3 olika stränder fanns bl.a. på menyn. Som sagt, intressant (till största delen).
Måndagen var det hemresa, några timmar med en sista stekning i solen och sen åkte vi till flygplatsen.

Denna resa har verkligen varit obeskrivlig, underbar, fantastisk. Vi har fått se så mycket, vara med om så mycket! Den har satt djupa spår i mig när jag har tittat in i ögonen på barn som inget hopp äger, bara elände och sorg. Som varje dag måste gå omkring på gatorna och tigga för att få mat för dagen. Mammor som går omkring med sina barn, planlöst, de har ingenstans att gå, de äger inget hem, det enda de har för ögonen är att överleva. Krymplingar, invalider, sjuka, gamla människor som sitter i trasor på vägkanten. De människorna har inget hopp, de har ingenting. Tänk att få ge dem mat. Tänk att få vara med och föra in hopp i deras liv. Tänk att få berätta för dem hur högt älskade de är av Gud. Tänk att få berätta att Jesus dog just för dem. Tänk att få ge dem deras människovärde tillbaka. Tänk att få göra det. Tänk....

San Lorenzo, Cochabamba, Acacio

Ska vi ta ett nytt fòrsòk nu dâ...

San Lorenzo: Pâ onsdagen fòr tvâ veckor sen (kommer inte pâ datumet..) âkte vi frân Santa Cruz med nattbuss till Trinidad. Vi hade delat upp klassen i tvâ grupper, den ena âkte till djungeln och andra gruppen till La Paz. Jag var alltsâ i djungelgruppen.. Nàr vi kom fram till Trinidad âkte vi till San Lorenzo med smâflyg. Bara det var en upplevelse i sig! Nàr vi kom fram blev det middag, soppa pâ kycklingfòtter (jag skojar inte, det fanns faktiskt kycklingfòtter i den) Ni kan tànka er hur den smakade.

<---- Sedan blev det en 2,5 timmars bâtresa till djungeln dàr vi skulle tàlta. Otroligt hàftigt! Pâ vàgen sâg vi apor, babianer och en hel massa tropiska fâglar.

Klockan 8 samma kvàll bar det av pâ krokodiljakt. Vi âkte ut med bâten och vàl ute pâ vattnet delade vi upp oss i grupper pâ tvâ och tre och for ut i smâbâtar utrustade med ficklampor och gevàr. Man skulle lysa òver vattnet med ficklampan och plòtsligt fick man syn pâ ett par ròda ògon, dâ gàllde det att komma sâ nàra som mòjligt och skjuta. Jag fick faktiskt en, men den sjònk som en sten sâ den blev kvar pâ flodbottnen, vi fick inte upp den. Det var vàldigt trist fòr fler blev det inte.

Vi var ute en timme ungefàr och sedan var det de andras tur. Sâ lànge man vàntade pâ "stora bâten" fanns det mòjlighet att fiska pirayor, och nâgra blev det ocksâ.

Allt som allt var vi ute till halv fyra, dâ var vi alla lagom tròtta och uppàttna av myggorna.

Dagen efter fick vi krokodilkòtt och piraya till frukost. Krokodilkòttet var verkligen en delikatess, pirayan smakade inte sâ mycket. Efter frukosten fick den som ville rida tillbaka till lâgret, det tog ca 3,5 timmar och det var det roligaste jag gjort pâ lànge, min ròv var alldeles mòrbultad, men det var absolut vàrt det! Efter det var vi en dag till i San Lorenzo och sen flòg vi till Cochabamba.

Jag valde att stanna i Cochabamba istàllet fòr att âka till La Paz tillsammans med nâgra andra. Det var vàldigt skònt med nâgra lugna dagar i Cochabamba. Vi besòkte kristusstatyn, canchan och solade och badade. Det var vàldigt lyckade dagar.

Pâ torsdag âkte vi till Acacio, en liten fjàllby i anderna. Dàr hade vi mòten med Cetchuaindianer. Det var vàldigt speciellt.

<------- Jag och Matilda pâ vàg till Acacio

Och nu àr vi tillbaka i Cochabamba. Imorgon âker vi till Brasilien och ilha grande! En vecka kvar...

San Lorenzo och Cochabamba

Hohho, ja had lagt ut en halvtim pâ att skriv pâ deher vitsis blogge â sâ fòrsvinder heila texte â allt!!!!!!!!! GRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!! JA HATAR INTERNET!
Sorry nu folkens men ja orkar int skriv ein gango till! Ni fâ vànt

Ny uppdatering frân Santa Cruz

En stund sen sist, ber om ursâkt....

Dagarna hàr i Santa Cruz har varit fantastiskt skòna... Simma, sola, gâ pâ stan, àta glass pâ Dumbo..... Hààrligt, jag gillar verkligen Santa Cruz! Varmt har det ocksâ varit, mellan 30 och 35 grader och sol... Inte dâligt!

Vi har ocksâ varit pâ mòtena pâ lòrdagar och sòndagar, det kànns kanske inte sâ jàttegivande i och med att man inte fòrstâr just nânting, men det roliga àr att mânga av sângerna vi sjunger àr exakt desamma som de vi sjòng i Filadelfiafòrsamlingen i Helsingfors! Kul!:)

Igâr fick vi nâgra till hit frân Tromsò. Thor, Frida, Mariann, Bjòrn och Fredrik ska vara med oss resten av resan... De fick ett blòtt och skummigt mottagande kan man sàga..=) Vi mòtte dem med karnevalskum och vattenpistoler.. Jag tror de kànde sig vàlkomna!:)

Fòrra veckan var det ca 5 dagar med regn (El niño)... De dagarna ledde till att 70000 mànniskor i Bolivia blev hemlòsa! 150 av dem bodde tillfàlligtvis i kyrkan. Vi hjàlpte dem pâ det sâtt vi kunde, vi

delade ut mat och andra fòrnòdenheter till dem. Den hjàlpen kàndes verkligen inte stor nàr man sâg hopplòsheten i deras ògon...
Hàr gick vi och gnàllde pâ att det var trist, och ute pâ gatan fòrstòrdes livet fòr vàldigt mânga mànniskor! De mànniskorna mâste vi be fòr ----> ocksâ ni dàr hemma!

Nàsta vecka bàr det av till San Lorenzo och djungeln... Det blir nog en stor kontrast till luxusen hàr pâ hotellet men det kommer att bli hur bra som helst tror jag! Alligatorjakt och hàstridning! Vi kommer ocksâ att hinna med La Paz, Cochabamba och Acacio innan vi âker till Brasilien och Rio de Janeiro!

Tànk att hàlften av tiden redan har gâtt! Jag ska tillbaka hit! Bolivia har verkligen fâtt en speciell plats i mitt hjàrta! Vi hâller redan pâ med nâgra frân klassen och planera fòr nàsta hòst och komma hit fòr ett âr och studera spanska... Det vill jag verkligen gòra! Jag fâr bara hoppas att Gud ocksâ àr med pâ de planerna!

Det var allt fòr denna gâng!

Puss och kram till alla hemma i Finland!

Buganvillas

Söndag idag... Veckan har varit underbar!

Onsdagen hade vi alltså ledigt. Jag unnade mig att bara slappna av vid poolen och göra mig hemmastadd. Jätteskön dag, det är så härligt med värmen, jätte fuktigt och varmt vilken tid det än är på dygnet!

På torsdagen började vi med lektioner; lite spanska och sedan bibellektioner med Rolf och Jan Tore, höga visan och kung David. Intressant!

På eftermiddagen började operation leta glasögon. Ett gäng härifrån åkte till staden med vår tolk Santiago. Dagen slutade lyckligt, jag fick byta glas i mina gamla glasögon + nya för motsvarande 170 €! Liite billigare än Finland.

Internt möte på kvällen.

Fredagen fortsatte med lektioner och ännu ett stadsbesök, då var det dags för syngranskning...

Lördagen är också skoldag (Vi har ledigt söndag och måndag istället) så då hade vi våra första spanska lektioner med en man härifrån Bolivia, Alejandro. Väldigt duktig karl, i hans lektioner kommer man att lära sig! På kvällen var det ungdomssamling med Bolivianska ungdomar.

Idag, söndag har det varit möte på morgonen och efter det var vi till stan och åt pizza. Senare blir det lite fyrhjulskörning och kanske lite andra aktiviteter...

Har idag också speciellt mött på misären här i Bolivia... Barn på gatorna som tigger åt sina föraldrar så att de senare ska kunna supa upp det de samlat in, gamla och sjuka ligger på gatorna och håller fram sina händer och hattar i hopp om att få lite pengar från de (t.ex. jag) som har i överflöd, och som ger en ynka BOL eller bjuder dem på en bit mat. Jag har dåligt samvete över att bo såsom jag gör och sedan gå ut på staden och se alla hundratals människor som är fångar på gatorna, fångar i misären, fattigdomen.....

Världen är ingen rolig plats att leva på hörni.... Jag får bara tacka Gud för att han har Sin hand över denna jord, Han kommer inte att låta detta pågå för alltid! Tänk om de människorna på gatan skulle få höra att Jesus älskade dem så mycket att Han dog för dem! Jag hoppas innerligt att Han ska kunna använda mig till det!

Guds frid till er, speciellt ni där hemma; Mamma, pappa, Jimmy, Johnny, Milena, Lillsku, Lottsku och alla andra som läser detta.

Buenos noches!

Nu kommer ântligen den efterlângtade fòrsta rapporten! (varsâgod Lillsku och Lottsku)=) Fôrklaringen till att den inte har kommit tidigare âr helt enkelt att jag inte haft tillgâng till dator.

Vi anlànde till Santa Cruz efter en lâng och ganska jobbig resa, lite paniikki pâ lôrdagsmorgonen, det blev lite trubbel med flygbiljetter fôr mig och svenskarna men vi kom hela fram sâ det slutade lyckligt.
En tryckande, hàrlig vârme môtte oss nâr vi steg ur flygplanet, helt enkelt underbart!!
Jan Tore (missionâren) môtte oss dâr och vi âkte till ett hotell dâr det var meningen att vi skulle ôvernatta en natt, Las Palmas. Vi skulle âka till Sucre dagen efter, men pga mycket regn var en stor del av vâgen fôrstôrd sâ vi âkte fôrst pâ tisdagsmorgonen.
Bussresan dit tog ca 15 timmar genom Anderna. Den resan gâr inte att beskrivas med ord, helt otrolig fantastisk natur. Genom slingrande vâgar, upp och nerfôrsbackar och med hjârtat i halsgropen fler ân en gâng.... Bushen fick fungera som toalett.
Tog sâkert 50 bilder lângs med den vâgen....=)
Vi kom fram till bibelskolan i Sucre vid halv elva tiden pâ kvâllen. Efter utdelning av toapapper och lakan stupade de flesta av oss i sâng direkt.
Onsdagmorgon var det uppstigning 06.45, morgonandakt och frukost och sen lektioner, bâde internt och tillsammans med
bolivianska elever. Sucre ligger pâ 3000 m hôjd, och ingen av oss fattade hur stark solen var, sâ pâ kvàllen var 90% av klassen knallrôda...Hade till och med blâsor pâ nâsan efterât.. Torsdagen sâg ungefâr likadan ut. Pâ eftermiddagen var det sightseeing i staden, otroligt fin.. Blev lurad av en fôrsàljare, dum turist som jag var i den stunden, och fick sandalerna putsade av en jâttesôt skoputsar-pojke.
Fredagen âkte vi pâ utresehelg, det blev Potosi fôr min del... Det verkade jâtteroligt...
Det var det inte! Potosi ligger pà 4000 meters hôjd och redan pâ taxiresan dit fick jag en enorm huvudvârk. Nàr vi kom fram och skulle gâ och âta fick Helene och Marianne gâ och hâlla i mig, jag var alldeles yr och svimfârdig. Dagen efter mâdde jag lite bâttre sâ jag fick âka med och bada i varma kâllor och sâ hann jag pâ ett mòte, efter det var det kôrt.... Mina minnen av Potosi kommer att bli huvudvârk, yrsel, uppkastning, diarrè etc. (Mâste dock tillâgga att Rolf, vâr lârare, var i ânu sâmre skick ân jag). Jag och han fick âka tillbaka till Sucre pâ sôndagsmorgonen, och fòrst idag har jag kunnat àta en ordentlig middag! Igâr kunde jag inte ens gâ utan stòd....
Mândagen bestod som sagt av diarrè etc. Fick flytta in i ett rum hos Rolf, och han har verkligen tagit jâttebra hand om mig. (Han hade blivit frisk vid det laget)
Det var meningen att vi skulle âka nattbuss tillbaka till Santa Cruz kl. 17.00, men pga mitt tillstând sâ blev det bestâmt att jag, Rolf och hans son Tomas skulle ta flyg tillbaka pâ tisdagen. Men, ân en gâng pga av mycket regn var vâgarna fòrstôrda sâ det slutade med att alla tog flyg.
Sà nu har vi alltsâ anlânt till Santa Cruz vid halv fyra tiden idag, till vârat lyxiga, fina hotell, med tvâ (kanske tre, har inte undersôkt ânnu) simbassânger, tennisbanor, golfbanor och fotbollsplaner.
Jâttefina rum (jag àr en av de fâ lyckliga som har ensamrum!!) Vàdret hâr har varit ganska mulet men ândâ runt 30 grader sâ jag ska inte klaga!:)
Imorgon âr det ledig dag, ska âka till staden och undersôka môjligheter till att kôpa glasògon och sen bara slappa och fôrsôka ta igen kilon som jag tappat de senaste dagarna...=)

Bolivia âr ett fantastiskt land, allt har ôverstigit mina fôrvântningar! Jag tackar Gud fôr att jag fâr vara hâr, jag kommer att njuta in i det sista!
Mamma, Lillo, Lotta -----> Be gàrna fôr oss hâr, att Gud ska beskydda oss och ha sin hand ôver oss! (Mamma, he har gâtt rikti bra me spanskan och allt annat som jag tog upp, jag har oroat mig fòr allt helt i onôdan som vanligt) =)

He va allt fôr nu, ska fòrsòk uppdatera lite snabbare nâsta gâng.
Kan tyvàrr int làgg upp nâ bilder ânnu, e sâ jàtteslôa datorer, men jag hoppas jag fâr till det ocksâ snart.

(Nu har det alltså kommit till lite bilder... Har problem med att få info under dem, men den översta bilden föreställer några pojkar på bibelskolan, en av de 50 bilderna längs med vägen till Sucre, pojkar på en av rastställena på vägen till Sucre och en mamma och hennes söta pojke på bussen till Sucre centrum)